Framställningen av en Parmaskinka är en lång och kvalitetssäkrad process. Det är ett strikt regelverk att följa. De raser som används är Large White, italiensk lantras, Duroc eller korsningar av dessa tre. Grisarna får endast komma från dessa regioner; Piemonte, Lombardiet, Emilio-Romagna, Umbrien, Marche, Veneto, Lazio, Abruzzo eller Molise. Innan slakt skall grisen väga minst 160 kilo och vara minst 9 månader. Innan framställning märks de upp med P.P. som är benämningen för Prosciutto Parma. Nedan får du en kortfattad förklaring för framställning av en Parmaskinka. Köttet masseras för att säkra att allt blod är borta från det. Det saltas, och temperaturen kontrolleras för att undvika att det ruttnar, och det lagras sedan i en vecka. Saltet tas bort, och man tillsätter nytt till en andra lagring, som föregår i 2-3 veckor beroende på vikten. Saltet tas bort, och skinkan lagras utan salt i 2-3 månader. Efter denna lagring är skinkan klar att formas, så att den får sin karaktäristiska form. Innan den läggs till slutlig lagring, smörjs den in med en blandning av grisfett, salt och peppar för att beskydda den. Under den första tiden av lagringen kontrollerar experter om allt föregår som det ska. Det sker genom att man sticker in ett spett i skinkan, som experterna sedan luktar på för att säkerställa att köttet inte ruttnat. Om skinkan godkänns blir den märkt med kronan och C.P.P. (Consorzio di Prosciutto di Parma) tillsammans med månad och år, innan sista lagringsperioden startar. Den sista lagringsperioden beror på skinkans vikt och kan ta allt från 10-12 månader, och ibland ännu längre. Skinkan kontrolleras en sista gång efter sista lagringen, innan den görs redo för försäljning.